Artikkelit
Jävighet
15.08.1989, Finska Läkaresällskapets Handlingar 133: 253-254
Tarjosin kirjoitusta Lääkärilehteen suomeksi - ei hyväksytty. Robert Paul oli Handlingar-lehden toimittaja ja innostui asiasta sekä käänsi jutun.
Seniorikollegat eivät innostuneet asiasta!
Seniorikollegat eivät innostuneet asiasta!
Jävighet
Esko Länsimies
Kuopio universitetcentralsjukhus
Klinisk-fysiologiska avdelningen
»Dens bröd du äter, dens visa du kväder.»
Den som har insider-information kan göra stora vinster på börsen - eller åtminstone undgå kursförluster. Den senaste tidens debatt har medfört att etiken så småningom börjar smyga sig in i affärsvärlden. Kanske det kommer en tid, då vi får höra utlåtanden av experter på ekonomisk etik, på samma sätt som inom medicinsk och teologisk etik idag.
Läkaren och forskaren måste allt oftare beakta också de etiska sidorna av sitt arbete. Detta gäller inte endast förhållandet till patienter och försöksdjur, utan också förhållandet till de ekonomiska omständigheterna. Då blir frågan om jävighet synnerligen aktuell. I USA har man debatterat förhållandet mellan forskare som underhålls av samhället å ena sidan och den privata industrin å den andra.
Vi kan plocka fram några potentiella jävighetsproblem i Finland. Den nya lagen om registrering av läkemedel tvingar den finländska farmaceutiska industrin att ta fram egna produkter, bara egen syntes räcker inte längre. Läkemedelsfabrikerna måste alltså utveckla och göra omfattande tester på sina egna molekyler - och det blir dyrt. Enligt jävighetsprincipen får den läkare som utför de kliniska försöken inte på något sätt vara beroende av läkemedelsföretaget, inte som aktieägare, inte ens som oavlönad konsult t.ex. i rådgivande vetenskapliga organ. En genomläsning av årsberättelserna från de finländska läkemedelsfabrikerna ger vid handen att vi saknar tydliga regler i fråga om jäv.
Låt oss vidare föreställa oss följande situation i en nära framtid: en forskare vid ett universitet kommer t.ex. på en genteknisk produkt som vinner intresse hos den privata industrin. Hur skall man då genomföra den process där slutprodukten kommer den enskilde patienten till godo? Hur skall vinstkakan fördelas - vilken andel får samhället som delbetalare av produktutvecklingen, vilken andel får forskaren som kom på innovationen och vilken andel tillfaller producenten?
Låt oss anta att något utvecklingsbolag håller på att lyckas med att ta fram en effektiv medicin mot AIDS. Bolagets aktier är än så länge billiga, men efter en lyckad produktutveckling kan man vänta sig att deras värde stiger hundrafalt. Har forskarna rätt att skaffa sig, eller sina familjemedlemmar aktier i bolaget innan nyheten om den nya medicinen ges ut?
Mer vardagliga jävighetssituationer uppstår t.ex. då en läkare skall ansvara för anskaffningen av en ny apparat till sjukhuset och sitt eget privatlaboratorium samtidigt. Blir priset detsamma för sjukhuset som för laboratoriet? Eller antag att detta laboratorium säljer sina tjänster till sjukhuset. Situationen blir inte mer etisk om samme läkare innehar ledningen i en stiftelse som styr privatlaboratoriets verksamhet.
Jag skall återgå till läget i USA. Där inleds projekt som tar up till sju år i anspråk för att testa kolesterolsänkade mediciner. Läkarna som deltar i läkemedelsprövningarna måste gå ed ett inte stå i något beroendeförhållande till de läkemedelsföretag (Merck, DuPont) som producerar dessa antilipemiska mediciner.
Hos oss i Finland är tillgången på experter begränsad, och därför skulle stringenta jävighetsnormer försvåra läkemedelsföretagens verksamhet. Å andra sidan erbjuder dagens kasino-Finland gott om möjligheter till spekulation för läkarna, också sedan de avyttrat sina andelar i läkemedelsfabrikerna.
Forskningen är inte längre obefläckad om den utsätts för minsta misstanke om ekonomiskt beroende. Därför kommer marknadsföringen i USA av läkemedel som utvecklats i Finland att misslyckas, om de som tagit fram medicinen innehar aktier i ifrågavarande läkemedelsföretag eller om de sitter i företagets styrelse och vetenskapliga expertorgan.
Esko Länsimies
Kuopio universitetscentralsjukhus
Klinisk-fysiologiska avdelningen
70210 Kuopio
Manuskriptet anlände 15.08.1989
Esko Länsimies
Kuopio universitetcentralsjukhus
Klinisk-fysiologiska avdelningen
»Dens bröd du äter, dens visa du kväder.»
Den som har insider-information kan göra stora vinster på börsen - eller åtminstone undgå kursförluster. Den senaste tidens debatt har medfört att etiken så småningom börjar smyga sig in i affärsvärlden. Kanske det kommer en tid, då vi får höra utlåtanden av experter på ekonomisk etik, på samma sätt som inom medicinsk och teologisk etik idag.
Läkaren och forskaren måste allt oftare beakta också de etiska sidorna av sitt arbete. Detta gäller inte endast förhållandet till patienter och försöksdjur, utan också förhållandet till de ekonomiska omständigheterna. Då blir frågan om jävighet synnerligen aktuell. I USA har man debatterat förhållandet mellan forskare som underhålls av samhället å ena sidan och den privata industrin å den andra.
Vi kan plocka fram några potentiella jävighetsproblem i Finland. Den nya lagen om registrering av läkemedel tvingar den finländska farmaceutiska industrin att ta fram egna produkter, bara egen syntes räcker inte längre. Läkemedelsfabrikerna måste alltså utveckla och göra omfattande tester på sina egna molekyler - och det blir dyrt. Enligt jävighetsprincipen får den läkare som utför de kliniska försöken inte på något sätt vara beroende av läkemedelsföretaget, inte som aktieägare, inte ens som oavlönad konsult t.ex. i rådgivande vetenskapliga organ. En genomläsning av årsberättelserna från de finländska läkemedelsfabrikerna ger vid handen att vi saknar tydliga regler i fråga om jäv.
Låt oss vidare föreställa oss följande situation i en nära framtid: en forskare vid ett universitet kommer t.ex. på en genteknisk produkt som vinner intresse hos den privata industrin. Hur skall man då genomföra den process där slutprodukten kommer den enskilde patienten till godo? Hur skall vinstkakan fördelas - vilken andel får samhället som delbetalare av produktutvecklingen, vilken andel får forskaren som kom på innovationen och vilken andel tillfaller producenten?
Låt oss anta att något utvecklingsbolag håller på att lyckas med att ta fram en effektiv medicin mot AIDS. Bolagets aktier är än så länge billiga, men efter en lyckad produktutveckling kan man vänta sig att deras värde stiger hundrafalt. Har forskarna rätt att skaffa sig, eller sina familjemedlemmar aktier i bolaget innan nyheten om den nya medicinen ges ut?
Mer vardagliga jävighetssituationer uppstår t.ex. då en läkare skall ansvara för anskaffningen av en ny apparat till sjukhuset och sitt eget privatlaboratorium samtidigt. Blir priset detsamma för sjukhuset som för laboratoriet? Eller antag att detta laboratorium säljer sina tjänster till sjukhuset. Situationen blir inte mer etisk om samme läkare innehar ledningen i en stiftelse som styr privatlaboratoriets verksamhet.
Jag skall återgå till läget i USA. Där inleds projekt som tar up till sju år i anspråk för att testa kolesterolsänkade mediciner. Läkarna som deltar i läkemedelsprövningarna måste gå ed ett inte stå i något beroendeförhållande till de läkemedelsföretag (Merck, DuPont) som producerar dessa antilipemiska mediciner.
Hos oss i Finland är tillgången på experter begränsad, och därför skulle stringenta jävighetsnormer försvåra läkemedelsföretagens verksamhet. Å andra sidan erbjuder dagens kasino-Finland gott om möjligheter till spekulation för läkarna, också sedan de avyttrat sina andelar i läkemedelsfabrikerna.
Forskningen är inte längre obefläckad om den utsätts för minsta misstanke om ekonomiskt beroende. Därför kommer marknadsföringen i USA av läkemedel som utvecklats i Finland att misslyckas, om de som tagit fram medicinen innehar aktier i ifrågavarande läkemedelsföretag eller om de sitter i företagets styrelse och vetenskapliga expertorgan.
Esko Länsimies
Kuopio universitetscentralsjukhus
Klinisk-fysiologiska avdelningen
70210 Kuopio
Manuskriptet anlände 15.08.1989